För att förklara begreppen lite mer skall jag börja med en kort lektion i hematologi :)
När ett främmande föremål trycks in i kroppen reagerar immunförsvaret med en gång. I de flesta fall försöker kroppen bara "städa upp" runt smycket, dvs rensa bort alla bakterier som kan ha kommit in i samband med injektionen, samt att bygga upp ny vävnad. Men ibland känner kroppen att det blir för mycket att ta hand om (kan hända om du slitit på piercingen, eller om du tagit illa hand om dig själv under läkperioden), och stöter då bort smycket. Detta är det som är rejektion och migration.
Den väsentliga skillnaden är att migration är när kroppen stöter bort smycket till en annan plats. (Detta kan tillexempel vara närmare hudytan, eller att den placerar sig snett). Vid migration brukar piercingen helt enkelt läka på en annan plats. Detta kan resultera i att den blir ytlig eller sned, vilket både är opraktiskt och fult. Dock brukar migrationen sluta innan smycket har stöts ut helt.
Rejektion - å andra sidan, är när kroppen stöter bort smycket helt. Detta kan göra ont - eller inte märkas alls, förns det är för sent. Ofta kommer det i samband med infektion. Skillnaden mot migration är att piercingen inte läker.
Varför händer det? Det finns självklart många anledningar till varför. Men den vanligaste anledningen är att piercingen blir placerad för ytligt från själva början, och där finns det inte tillräckligt med vävnad för att kunna ta hand om piercingen. En annan anledning är att det kan bildas en sk. fistelgång som bildar ny vävnad bakom piercingen, och "skjuter" ut den. Ytterligare en anledning? En infektion. Kroppen orkar helt enkelt inte med att ta hand om både det främmande föremålet och infektionen. Det finns tusen fler anledningar, men dessa är de bland de vanligaste.
Vilka piercingar drabbas? I stort sätt kan alla piercingar utsättas för migration och rejektion. Men de vanligaste är: ögonbrynet (anti eyebrow), naveln och surfacepiercingar. Då dessa sitter på väldigt utsatta platser.
Jag har blivit utsatt för rejektion en gång. Det var i ett pistoltaget hål, som jag (efter salongens rekommendation) hade tryckt ett silversmycke igenom. Det var inte vackert. Det var varit, svullet, luktade och det bildades stora blodbubblor. Och smycket hängde i en liten skinnflik i örat. Tittar man på mitt öra har jag en bråskkula där hålet en gång stötte ut det, innan jag (dum som jag var) tog ut smycket. Men det läkte fint ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar