Varför luktar det?

Hej där i sommarkvällen!
Nu var det, återigen, ett tag sedan det blev ett blogginlägg. Tyvärr. Men, vi lovar att vi skall bli mer aktiva, då bloggen snart har 1000 läsare, och jag har en känsla av att det bara blir fler och fler!

Till dagens ämne då. Varför luktar det?

Med "det" menar jag såklart piercings. Alla som har någon form av piercing har gjort sig bekanta med den dära söta, lite småunkna lukten som man kan få på fingrarna efter att ha rörd vid sin piercing. Dock tror många att det är pga hygienbrist, icke-läkning eller till och med infektion. Fel. Infektioner luktar visserligen också illa, men det är långt ifrån snarlika lukter.
En annan teori är att det är sårvätska som luktar, då en vit vätska gärna ackompanjerar lukten. Detta är dock också fel. Sårvätska är en vätska (oftast färg och luktlös) som ganska normalt läcker ifrån sår.

Det kladdiga, illaluktande gojset från piercingarna är något så simpelt som en blandning mellan döda hudceller och svett och ibland lite smuts och bakterier. Det är egentligen helt ofarligt, och alla piercingar kommer mer eller mindre lukta så.

Lukten uppstår när man bär smycken av material som inte låter huden andas, till exempel metaller av olika slag, silikon, akryl, glas och sten.

Om du absolut inte vill leva med lukten (ingen annan känner lukten om de inte sätter näsan i din piercing, och det smakar inte när någon kysser en, jag lovar!) så finns det några sätt du kan åtgärda detta på:

* Har du en töjning eller annan piercing som du kan sätta organiska smycken i, gör det. Införskaffa smycken i horn, ben och trä. Dessa har små små porer i sig som andas och minimerar lukten. 

* Ta ur smyckena och lufta ditt hål då och då.
* Tvätta smyckena som luktar med vatten.
* Tvätta piercingen med vatten, exempelvis när du duschar och torka den med en torr handduk.
* Duscha inte med större smycken i. 

Fakta; migration och rejektion

De flesta som har piercat sig har någon gång hört uttrycket "migrera". Men få vet nog ordets sanna innebörd om man säger så.

För att förklara begreppen lite mer skall jag börja med en kort lektion i hematologi :)
När ett främmande föremål trycks in i kroppen reagerar immunförsvaret med en gång. I de flesta fall försöker kroppen bara "städa upp" runt smycket, dvs rensa bort alla bakterier som kan ha kommit in i samband med injektionen, samt att bygga upp ny vävnad. Men ibland känner kroppen att det blir för mycket att ta hand om (kan hända om du slitit på piercingen, eller om du tagit illa hand om dig själv under läkperioden), och stöter då bort smycket. Detta är det som är rejektion och migration.

Den väsentliga skillnaden är att migration är när kroppen stöter bort smycket till en annan plats. (Detta kan tillexempel vara närmare hudytan, eller att den placerar sig snett). Vid migration brukar piercingen helt enkelt läka på en annan plats. Detta kan resultera i att den blir ytlig eller sned, vilket både är opraktiskt och fult. Dock brukar migrationen sluta innan smycket har stöts ut helt.

Rejektion - å andra sidan, är när kroppen stöter bort smycket helt. Detta kan göra ont - eller inte märkas alls, förns det är för sent. Ofta kommer det i samband med infektion. Skillnaden mot migration är att piercingen inte läker.

Varför händer det? Det finns självklart många anledningar till varför. Men den vanligaste anledningen är att piercingen blir placerad för ytligt från själva början, och där finns det inte tillräckligt med vävnad för att kunna ta hand om piercingen. En annan anledning är att det kan bildas en sk. fistelgång som bildar ny vävnad bakom piercingen, och "skjuter" ut den. Ytterligare en anledning? En infektion. Kroppen orkar helt enkelt inte med att ta hand om både det främmande föremålet och infektionen. Det finns tusen fler anledningar, men dessa är de bland de vanligaste.

Vilka piercingar drabbas? I stort sätt kan alla piercingar utsättas för migration och rejektion. Men de vanligaste är: ögonbrynet (anti eyebrow), naveln och surfacepiercingar. Då dessa sitter på väldigt utsatta platser.


Jag har blivit utsatt för rejektion en gång. Det var i ett pistoltaget hål, som jag (efter salongens rekommendation) hade tryckt ett silversmycke igenom. Det var inte vackert. Det var varit, svullet, luktade och det bildades stora blodbubblor. Och smycket hängde i en liten skinnflik i örat. Tittar man på mitt öra har jag en bråskkula där hålet en gång stötte ut det, innan jag (dum som jag var) tog ut smycket. Men det läkte fint ändå.

Nypiercad på sommarn?

Halloj!
Här sitter vi i värmen och är, typiskt nog, förkylda.

Men det skall inte få störa våra sommarbedrifter, så att säga!

Konstigt nog, så är piercing på sommaren väldigt populärt. Kanske för att man äntligen är ledig, kanske för att man vill visa upp sin nypiercade navel/sternum/bröstvårta på stranden? Dock finns det några små varningsskyltar man måste följa på just sommaren.

En piercing är ju, som känt, ett sår. (medicinska termen är sticksår). Tyvärr är det få personer som tänker på detta, och vill börja med sommaraktiviterna ändå. För vem vill sitta inne och spela TV-spel en hel sommar? Nej, precis. Det ska man inte heller behöva. Observera dock följande punkter;

Bad: Ett nygjort sår skall ej vätas, så i början av läkeperioden är bad inte ens att tänka på. Ta bara korta duschar. Efter ungefär 1-2 veckor kan du börja duscha längre stunder, och bada. Men endast i havet, eftersom att salthalterna i havet rensar bort de flesta bakterier som finns i havet. (Detta är dock inte att tänka på om du har en infektion i din piercing!). Undvik dock pooler, om det inte är saltvattenspooler. Klorin irriterar din piercing, och inget klorin i gör att vattnet blir en bakteriehärd, speciellt om andra människor använt poolen innan dig. Detsamma gäller sötvatten (sjöar, dammar, åar, bäckar och liknande).

Alkohol: Hur härligt är det inte att ta ett glas gott vin i kvällssolen? Yep, det är grymt. Dock tycker din nygjorda piercing annorlunda. Även fast alkohol är bakteriedödande, och en sup med ren sprit är det bästa du kan få i dig när du är sjuk, så är det olämpligt att dricka när kroppen har ett sår att läka. Det som händer när kroppen får i sig alkohol är att immunförsvaret kastar sig till dess försvar för att bryta ner giftet som du nyss hällt i dig. Blodkroppar strömmar till och blodet blir tunnare. Ergo; din kropp lägger mer energi på att bryta ner alkoholen, än att läka piercingen, samtidigt som ditt blod koagulerar långsammare. Du kan du börja blöda, och risk för blodsmitta ökar lite grand.
Dessutom kan man få för sig att göra obotligt dumma saker när man är berusad, vilket skulle kunna skada piercingen ;)

Tajta linnen, bikinis och t-tröjor: Sommaren innebär för många dessa vackra flickor och pojkar med tajta och avslöjande kläder. Det är ju inte ofta man sätter på sig en stor, gosig tjocktröja i 30 graders värme.
Är du nypiercad i framförallt: naveln, höfterna, sternum och bröstvårtan bör du dock överväga den stora tröjan. Är det något som nya piercingar inte gillar är det tighta kläder som trycker mot dem. Detta orsakar stor irritation, och du kan, om du har otur, fastna med din piercing i kläderna och orsaka slitage. Tänk på att inte bränna dina området där du piercat dig i solen heller.

Så, om du verkligen vill ha en schysst piercing till sommaren, överväg att pierca dig i mars-april. Annars är det en hel massa saker du får ge upp på sommaren, något som de flesta av oss tar för givet.

Glad sommar, allihopa! :)

Saltlösningens förvirrande djungel

 Många gånger har vi fått rekommenderat – och både hissat och dissat – saltlösningen.

Faktum är att saltlösning är fantastiskt. Det finns både naturligt i kroppen och det rensar undan bakterier. Det är så bra/ofarligt att man kan injicera det och spraya det direkt i ögonen.
På djurkliniker finns väldigt ofta till alltid saltlösning, som man bl a sprutar direkt på öppna sår, tvättar katetrar med och injicerar som vätskeersättning, jag har faktiskt tränat injicerat en häst med saltlösning i träningssyfte (ej piercingträning dock)

Det korrekta namnet är egentligen fysiologisk saltlösning, sk koksaltlösning, som är en kemisk sammansättning av salt och vatten.

En del personer har sagt att metoden med saltlösning jag rekommenderat inte fungerar. Vad många inte vet är att saltlösning, efter direkt kontakt med luft och dammpartiklar, förlorar sin goda läkande förmåga på några dygn. Många brukar nämligen koka en ”batch” och tror att det skall räcka under hela läktiden. Detta är fel, det gör det oftast inte.

Hur skall man då göra för att kunna få den här renande effekten som man är ute efter?
Allt beror på vad man skall ha den till. Skall du göra rent akuta sår, eller, om möjligt tvätta katetrar, så funkar det att koka egen för engångsbruk, men det blir väldigt jobbigt att göra det varje dag efter utförd piercing.

Apoteket säljer ett litet utbud med steril koksaltlösning som används (eller rubriceras som) linsvätska. Kolla innehållsförteckningen, nästan allting som är linsvätska är egentligen saltlösning, och dessa små plastpipetter fungerar utmärkt att tvätta piercingar med. Be om en liten återförslutbar flaska, då en liten plastpipett kan räcka i upp till två dygn. Här kan du beställa steril koksaltlösning.

Annars kan du köpa ögondusch. De brukar normalt finnas i första förbandslådor i bland annat kemisalar, i sprayflaskor. Detta är grymt effektivt, då det dels är lättare att dosera än pipetterna och, ta daa, det håller extremt länge, då man inte öppnar sprayflaskor, och det inte finns utrymme för damm eller luft som kan förstöra lösningen. Den enda direkta ”luften” lösningen kommer i kontakt med är koldioxid, som fungerar som drivgas. Ögonduschen är lite krångligare att få tag på, och lite dyrare, men ett mycket säkrare kort. Du kan beställa detta här, scrolla ner lite i den gula rutan till höger, så hittar du ögonspray i 240 och 50 ml-burkar.

Recept på koksaltlösning:

Blanda en till två teskedar salt (helst jodfritt, mycket gärna havssalt) i ca 4 dl kokande vatten.





Kom ihåg att inte endast använda saltlösning som rengöring för dina piercingar. Kompletera gärna med en mild två, exempelvis lactacyd, och vatten.

Sterila verktyg, använder vi verkligen det?

Många gånger har folk haft samma reaktion på när jag berättar att jag piercar mig själv och kompisar. "Men blir det inte infektioner?!". Det är ju väldigt synd att folk tror att amatörpiercing verkligen är synonymt med eldade säkerhetsnålar, örhängen i näsan och freehanding.

Men självklart, ett vardagsrum, ett sovrum etc är aldrig en steril miljö, även om jag till fullo nyttjar alla medel för att få det att bli så rent som möjligt.

Verktygen då? Som känt, är det väldigt få amatörpiercers som har tillgång till en sk. autoklav, som steriliserar med hjälp av hög värme, för att få bort ungefär 98% av bakterierna. Hur gör jag då?

Nålarna: Något jag aldrig skulle göra är att återanvända kanyler. Kanylerna är det man gör själva injektionen med (alltså sticket) och som tränger in i kroppen allra först, som gärna skapar blodutgjutelse och förvirrar huden. Jag vet inte hur många gånger jag poänterat att kanyler, ska vara rena och vassa, för så lite vävnadsskador som möjligt. Köper alltid sterilförpackade kanyler och slänger dessa efter användning.

Smyckena:  Är det någon som inte har tillgång till smycke själv så använder jag någon av mina, icke använda, men ej heller sterilförpackade smycken. För att vara på den säkra sidan kokar jag smyckena, även om dessa är oanvända. Detta tar inte bort alla bakterier, långt ifrån, men eftersom att smyckena är oanvända, så har jag minimaliserat risken för bakterier så bra som möjligt innan kokning. Efter kokningen förflyttas smyckena från vattnet till en zip-bag med engångshandske.
Annars ser jag ganska gärna att den som skall bli stucken bidrar med egna smycken. OM det inte skulle finnas tillfälle för sterilisering av dem, så vet jag iallafall att den enda bakterieflora som huserar på dem är hans eller hennes egna.

Tängerna och ledstickorna: Dessa kokar jag också, gärna någon gång varje dag. För att undvika bakteriehärder än mer, så låter jag dessa instrument bara vila mot personens hud i någon sekund, alltså under injektionen, till skillnad från många andra som "låser fast" tängerna i sina kunder tills smycket är igenom. Detta är inte bara obekvämt, utan ökar också risken för blodutgjutelse och irriterar den redan irriterade vävnaden än mer, vilket kan göra läkprocessen mer obehaglig.

Jag kokar alltid med en blandning av vatten och mycket salt, som rensar och finns naturligt i kroppen. Kokningen skall alltid ta minst 5 minuter, men gärna längre.

"Onödigt" säger vissa. Men faktum är, att tack vare mina försiktighetsåtgärder, så har ingen jag piercat råkat ut för en infektion.

Ha det gött!