Varför luktar det?

Hej där i sommarkvällen!
Nu var det, återigen, ett tag sedan det blev ett blogginlägg. Tyvärr. Men, vi lovar att vi skall bli mer aktiva, då bloggen snart har 1000 läsare, och jag har en känsla av att det bara blir fler och fler!

Till dagens ämne då. Varför luktar det?

Med "det" menar jag såklart piercings. Alla som har någon form av piercing har gjort sig bekanta med den dära söta, lite småunkna lukten som man kan få på fingrarna efter att ha rörd vid sin piercing. Dock tror många att det är pga hygienbrist, icke-läkning eller till och med infektion. Fel. Infektioner luktar visserligen också illa, men det är långt ifrån snarlika lukter.
En annan teori är att det är sårvätska som luktar, då en vit vätska gärna ackompanjerar lukten. Detta är dock också fel. Sårvätska är en vätska (oftast färg och luktlös) som ganska normalt läcker ifrån sår.

Det kladdiga, illaluktande gojset från piercingarna är något så simpelt som en blandning mellan döda hudceller och svett och ibland lite smuts och bakterier. Det är egentligen helt ofarligt, och alla piercingar kommer mer eller mindre lukta så.

Lukten uppstår när man bär smycken av material som inte låter huden andas, till exempel metaller av olika slag, silikon, akryl, glas och sten.

Om du absolut inte vill leva med lukten (ingen annan känner lukten om de inte sätter näsan i din piercing, och det smakar inte när någon kysser en, jag lovar!) så finns det några sätt du kan åtgärda detta på:

* Har du en töjning eller annan piercing som du kan sätta organiska smycken i, gör det. Införskaffa smycken i horn, ben och trä. Dessa har små små porer i sig som andas och minimerar lukten. 

* Ta ur smyckena och lufta ditt hål då och då.
* Tvätta smyckena som luktar med vatten.
* Tvätta piercingen med vatten, exempelvis när du duschar och torka den med en torr handduk.
* Duscha inte med större smycken i.