Sterila verktyg, använder vi verkligen det?

Många gånger har folk haft samma reaktion på när jag berättar att jag piercar mig själv och kompisar. "Men blir det inte infektioner?!". Det är ju väldigt synd att folk tror att amatörpiercing verkligen är synonymt med eldade säkerhetsnålar, örhängen i näsan och freehanding.

Men självklart, ett vardagsrum, ett sovrum etc är aldrig en steril miljö, även om jag till fullo nyttjar alla medel för att få det att bli så rent som möjligt.

Verktygen då? Som känt, är det väldigt få amatörpiercers som har tillgång till en sk. autoklav, som steriliserar med hjälp av hög värme, för att få bort ungefär 98% av bakterierna. Hur gör jag då?

Nålarna: Något jag aldrig skulle göra är att återanvända kanyler. Kanylerna är det man gör själva injektionen med (alltså sticket) och som tränger in i kroppen allra först, som gärna skapar blodutgjutelse och förvirrar huden. Jag vet inte hur många gånger jag poänterat att kanyler, ska vara rena och vassa, för så lite vävnadsskador som möjligt. Köper alltid sterilförpackade kanyler och slänger dessa efter användning.

Smyckena:  Är det någon som inte har tillgång till smycke själv så använder jag någon av mina, icke använda, men ej heller sterilförpackade smycken. För att vara på den säkra sidan kokar jag smyckena, även om dessa är oanvända. Detta tar inte bort alla bakterier, långt ifrån, men eftersom att smyckena är oanvända, så har jag minimaliserat risken för bakterier så bra som möjligt innan kokning. Efter kokningen förflyttas smyckena från vattnet till en zip-bag med engångshandske.
Annars ser jag ganska gärna att den som skall bli stucken bidrar med egna smycken. OM det inte skulle finnas tillfälle för sterilisering av dem, så vet jag iallafall att den enda bakterieflora som huserar på dem är hans eller hennes egna.

Tängerna och ledstickorna: Dessa kokar jag också, gärna någon gång varje dag. För att undvika bakteriehärder än mer, så låter jag dessa instrument bara vila mot personens hud i någon sekund, alltså under injektionen, till skillnad från många andra som "låser fast" tängerna i sina kunder tills smycket är igenom. Detta är inte bara obekvämt, utan ökar också risken för blodutgjutelse och irriterar den redan irriterade vävnaden än mer, vilket kan göra läkprocessen mer obehaglig.

Jag kokar alltid med en blandning av vatten och mycket salt, som rensar och finns naturligt i kroppen. Kokningen skall alltid ta minst 5 minuter, men gärna längre.

"Onödigt" säger vissa. Men faktum är, att tack vare mina försiktighetsåtgärder, så har ingen jag piercat råkat ut för en infektion.

Ha det gött!